De kära ex-change-studenterna åker nu (eller snart) hem, en efter en. Vilket inte har slagit mig förrän ikväll faktiskt. Speciellt en som jag på bara senare tid har lärt känna och datumet för hemfärd blev ganska mycket tidigare än väntat, vilket jag nog inte var beredd på. Så... vad kommer efter hejdå? Förhoppningsvis får jag träffa denna människa igen och alla de andra fina personerna som jag också har lärt känna under dessa månaderna. Alla kommer vara utspridda i världen, och jag kommer få (också förhoppningsvis) uppleva samma äventyr som de nuvarande ex-change-studenterna har gjort.
Men jag antar att när man säger hejdå är det som att en dörr stängs och en ny öppnas. Det behöver ju inte heller betyda att man inte träffar personerna igen.. Dock brukar det gå lång tid innan man ses igen.
I höstas tyckte jag att tiden gick så hiiiimla sakta, vilket den på ett sätt också gjorde, men nu har den sprungit iväg igen - ibland hatar jag det. Vill bara kunna stoppa tiden och även då skulle tiden fortsätta gå fort framåt.
Mina planer ändrades lite också pga detta, men inte jättemycket heller, för jag får mer tid till att se vad som finns på andra sidan av den öppna dörren.
Deppigt inlägg det blev... Men tar vara på den tid ni har med era nära och kära och allt ni tycker om att göra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar